Den vackra Clivian



Clivia miniata eller Mönjelilja som den även kallas hör till familjen Amaryllidaceae,
amaryllisväxter.

Namn
Clivia
, efter den brittiska hertiginnan av Northumberland, Lady Charlotte Florentina Clive,
som var drottning  Victorias guvernant. Hon lär ha odlat flera arter av Clivia på sin egendom
Almwick, där flera av dem blommade första gången i "fångenskap", Miniata, mönjefärgad.

Härstamning/beskrivning
Den härstammar från Natal i sydöstra Afrika.

De mörkgröna, glänsande och brett remformade bladen sitter samlade i en tvåsidig rosett
och är lätt bågböjda. Det finns sorter med randiga blad i grönt och vitt.
Blommorna är trattformade och sitter tätt samlade i toppen av  en grov, grön, ca 30 cm
lång stängel. Ursprungligen är blommorna mönjeröda med gult svalg, men det finns hybrider
med blommor i olika röda nyanser samt rent gult.
Den kan bli omfångsrik med åren och tillhör den kategori som kan bli en gammal trotjänare.
Rötterna är tjocka, ungefär som en blyertspenna och köttiga. Med åren bildas sidoskott som
kan användas för förökning.

Ljusbehov
Öster- eller västerfönster passar bäst. Den vill nämligen stå ljust men trivs inte med stark
vår- och sommarsol.
Vintertid är söderfönster att föredra.

Skötsel
Från februari ökar man efter hand vattentillförseln så att man till slut vattnar igenom jorden
ordentligt vid varje vattning och däremellan låter den torka upp.

Ett tips är att inte öka vattentillförseln mycket förrän blomstängeln är ca 15 cm lång. Det
kan annars hända att den "fastnar" nere i bladrosetten och blommar nere mellan bladen.
I september, oktober börjar man minska vattnet så att man under vintern vattnar mycket
sparsamt, men aldrig så lite så att bladen skrumpnar ihop.
Ändå är det en växt som klarar en torrperiod utan större skador. Från vår till höst vattnar
man med krukväxtnäring en gång i veckan. Under vintern tillför man ingen näring alls.
Bästa temperaturen under större delen av året är runt 20 grader C, men under vintern ska
det helst inte vara mer än ca 10-15 grader C.
Visst överlever den normal rumstemperatur även under vintern, men det är risk att det har
negativ inverkan på blomningen.

Efter blomningen, på försommaren, är det dags för omplantering. Mönjeliljan har ett fraftigt
rotsystem, som kan beskäras så att åtminstone en trdjedel av rötterna tas bort.
Se då också till att avlägsnaalla skadade rötter innan plantan sätts i ny jord igen.

Växten kan med fördel placeras utomhus om sommaren, på en skyddad och halvskuggig plats.

Sköd- och ullöss kan angripas möjeliljan . I synnerhet gäller det plantor som står varmt under
vintern. Mönjeliljan är giftig och om man får i sig stora mängder av växten kan det ge förgift-
ningssymptom som kräkningar, diarré, svettning och andningssvårigheter. Det finns dock inget
hos växten som inbjuder till förtäring, i synnerhet som det framför allt är rötterna som är giftiga.

Förökning
Mönjeliljan kan förökas med frön, men det enklaste sättet att få flera plantor är att ta hand om
de sidoskott som så småningom utvecklas. Man tar försiktigt loss dem från moderplantan så
att så mycket som möjligt av rötterna följer med och sätter dem i egna krukor med krukväxtjord.
Lättast gör man detta i samband med omplantering.

(källa: boken krukväxter)

Jag har ett praktexemplar av denna clivia som har bott hos mig i många år.
I år var det dags att dela på den och moderplantan fick jag begrava. De sidoskotten
jag fick av den har fått ny kruka och ny jord, så nu börjar jag om från början.
Men jag fick fina blommor varje år! Den påminner i skötseln om amaryllisen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0